perjantai 8. kesäkuuta 2018

Vi måste ta i beaktande servicebehov av pojkar och män

Vi ofta konstatera oss att ”pojkar är  pojkar”. Nu är det dags att observera vad statistik och forskningar säger om ärendet och ta det på allvar. Två tredjedelar av de marginaliserade personerna i åldersgruppen 15-29 består av unga män. Pojkarnas utmaningar börjar redan i ett tidigt skede.  Forskningar har konstaterat att skillnader av kunnande har ökats mellan flickor och pojkar. Pojkarna underpresterar i grundskola och de skulle behöva mera särskilda stöd.

Pojkarna upplever ensamhet. Föreningen för Mental Hälsa i Finland har konstaterat att var femte barn/ungdom lider av en seriös ensamhet. Ensamheten sänker självförtroende och ökar risken för problem i känslolivet. En långvarig ensamhet som man upplever i barndomen fortsätter oftast ännu till ungdomen och då blir det en risk att man blir marginaliserad. Dessutom sammanfogar marginaliseringen ofta med problem i den mentala hälsan.

Man måste uppmuntra och lyssna på pojkar. Man måste kunna sätta ord på känslor och rädslor samt våga prata om sina drömmar och visioner. En meningsfull fritidsverksamhet är en viktig sak för skolgång samt att man får vänner med samma intresse.

Jag understöder att det är viktigt att ingripa ärendet i ett tidigt skede. Vid sidan om det måste man ta hand om att alla har möjligheter att komma loss från marginalisering i varje livssituation – oberoende på vilken ålder man är.

Antagligen ju mindre tid man är marginaliserade desto större möjligheter har man att klara sig genom utbildningen och skaffa sig ett yrke.   

Tyvärr har jag mött för många personer med psykiskt illamående från den manliga delen av befolkningen. Jag har hört för många situationer där personen i min åldersgrupp har gått bort för tidigt, från den manliga delen av befolkningen.

Vi behöver inte mera ödesdigra konsekvenser för att ta i beaktande pojkarnas och männens ängsla. Vi måste satsa på utvecklingen av välbefinnande samt främjande för känslan av delaktighet.

Jag gjorde en motion för att Vasa stad skulle nämna en aktör eller ett organ som ska börja kartlägga situationen för välmående av pojkar och män samt att kartlägga om nuvarande serviser räcker för behovet i Vasa.

De positiva specialhandlingarna måste utvecklas så att det tar i beaktande  pojkars och mäns specialbehov. Samt måste vi skapa inriktande serviser vid behov. Detta främjar det faktiska jämlikheten mellan olika kön. Tyngdpunkten måste vara i den förebyggande verksamheten men nuvarande situationen kräver reparerande åtgärder.

Vi måste trygga att var och en har möjlighet att gå vidare i livet i varje livssituation.